A love so deep the ocean would be jealous

Ni vet när man är bortrest någonstans och känner hemlängtan? Man längtar efter sina rutiner, sin egna säng och att bara kunna göra det man vill. Jag har hela tiden gått runt med en gnagande känsla inom mig av hemlängtan, enda tills jag hittade honom. Han med stort H. Han som checkade av varje krav på min "drömkille-lista". Han som står ut med mitt svängiga humör, han som alltid låter mig ha rätt, han som lyssnar på mig när jag babblar på om allt sånt som han inte bryr sig om och han som alltid går med på att kolla på filmerna som jag väljer för han vet att jag ändå snart kommer somna och då kan han byta till det som han vill se. Han som låter mig värma mina kalla fötter på honom, han som kan vakna på natten när han känner att allt inte är som det ska och han som alltid ser till att jag kommer hem säkert. Han som bekräftar mig och får mig att känna mig självsäker, han som lyfter mig och alltid stöttar mig i mina val trots att han inte alltid håller med, han som håller ihop mig när jag går sönder och han som alltid går med på att klia mig på ryggen eller dra mig i håret tills jag somnar. Jag har nu äntligen kunnat lokalisera min hemlängtan och insett att den inte kopplas till något riktigt hem. Jag har hittat mitt hem mellan dina armar. När jag är med dig så är jag på hemmaplan, jag är lugn och säker och framför allt tryggare än på någon annan plats. Tack för allt du gör för mig. Tack för att du står ut med mig på alla mina svängiga och stormiga dagar. Viktigast av allt- tack för att du älskat mig när jag inte kunnat älskat mig själv. Tack för att du fått mig att inse att även jag har ett värde. Tack för allt.

 

Youre my best friend, my human diary and my other half. You mean the world to me. Love you

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas