Flyttar hemifrån...

Hej hörrni! Idag har jag packat ut nästan allting jag äger från huset jag bott i sedan jag föddes, alltså i hela 19 år. Jag har tagit ett enda stort steg ut i vuxenlivet och flyttat in i det som ska komma att bli min egna lägenhet framöver. Jag har jätteblandade känslor över detta, det är hur kul som helst och det ska BLI hur kul som helst att få prova på att bo ensam, göra vad man vill, ta hand om sig själv, känna sig lite mer vuxen och bara ha sitt egna place liksom. Samtidigt är det en stor del av mig som känner typ... dåligt samvete? Som en del av er redan vet så är detta inte min egna lägenhet, det är inte jag som äger den utan det är min storasyster. Och ännu en gång- som en del av er vet, så bor hon på behandlingshem för tillfället för att bli frisk. Så man kan säga att jag hyr hennes lägenhet lite på obestämd tid då ingen av oss har en blekaste aning om när hon är redo att flytta hem igen. Det är väl därför jag kan känna lite dåligt samvete, här sitter jag och glädjer mig åt något som egentligen tillhör henne, något som hon borde glädjas över egentligen. Jag använder mig av hennes saker och bor i hennes lägenhet, när det egentligen är hon som borde vara här. Hon borde vara här och inte jag. Så ja, det är mycket som snurrar runt i kropp och knopp för tillfället men jag försöker att komma överrens med alla tankar och känslor. Hur glad, pirrig, upprymd och förväntansfull jag än är att jag ska få prova på att bo här, så finns det såklart ingenting jag skulle önska mer i hela världen än att systrami skulle vara hemma i sin lägenhet som vanligt igen. Ingenting kan ersätta hennes plats och jag saknar henne varje dag.<3

 

Always together never apart, maybe in distance but never in heart.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas